Låt bönor förändra ditt liv

19. maj, 2017
19. maj, 2017

 

Det som hände är fortfarande omtumlande för mig även om det gått så lång sedan jag ändrade min livsstil.  

Lite bakgrund

Jag var alltid fysiskt aktiv som ung, med fotboll, ishockey, simning, löpning etc., men i slutet av 1986 bröt jag foten på väg till en badmintonmatch med/mot min blivande fru. Kunde inte utöva några som helst aktiviteter under det kommande året. Samtidigt fortsatte jag att äta som tidigare, men hade inte en tanke på att också göra mig av med energimängden jag proppade i mig. Det hela utvecklade sig till en ond cirkel. Började gå upp i vikt. Slutade ställa mig på vågen när jag passerat 115 kg någon gång i mitten på nittiotalet.

Hade ingen aning om att jag blev mer och mer insulinresistent(visste ärligt talat inte om att det fanns något som hette så). År 1999 fick jag diagnosen: ”Du har diabetes”. Min doktor sa att detta var en sjukdom som kommer att vara livet ut. Han sa att man inte kan bota sjukdomen, men att det går att lindra konsekvenserna av den. Konsekvenserna kan bli att man förlorar nåt ben, inte kan se mer, drabbas av hjärtproblem, njursvikt etc. En kaskad av sjukdomar…

Jag fick tid hos en dietist för att matplanera. Fick lära mig att äta enligt tallriksmodellen. Det gjorde jag, men blev inte bättre. 

 

Förändringen

Det finns en utbredd skepsis mot att förändra gamla vanor. Speciellt om förändringen är stor i någon mening. Och för många är en total dietomläggning omvälvande. Vi läser om anekdoter i dagspress vareviga dag. Hur folk blir friska genom att förändra sitt sätt att leva. Till slut blir vi inte längre mottagliga för all information vi matas med kring hur vi ska leva för att må bra. Vi ser inte skogen för alla träden.

När min fru läste i Expressen om en kvinna som hade blivit av med sin diabetes bara genom att lägga om sin kost, tog jag det bara som en i raden av alla sensationsartiklar. Möjligtvis en anekdot med lite sanning. Jag dissade artikeln direkt.

På kvällen samma dag, den 18 februari 2012, överraskade min fru mig med en fullkomligt gudomlig maträtt. Så gott alltså. Rejäla färsbiffar, gräddsås med smörkokt blomkål. Det blev min första LCHF-inspirerade måltid. Och också min första test. Den kvällen blev näst sista gången jag injicerade insulin i min kropp.

Efterföljande morgon testade jag återigen mitt blodsocker. I normala fall brukade mina fastevärden variera mellan 7 - 11. Nu visade blodsockermätaren helt plötsligt på 4,8. Och det enda jag gjort var att äta en middag kvällen innan som innehöll minimalt med kolhydrater men mycket fett. Nu vaknade intresset hos mig. Jag beslutade mig för att halvera mitt insulinintag på kvällen den 19 februari. Min fru tyckte också det kunde vara en bra ide, men uttryckte ändå en viss oro. Det kom att bli min sista insulinspruta.

När jag vaknade tidigt på morgonen den 20 februari var jag svettig och lite yr. Nu trodde jag att jag hade gjort ett misstag. Misstänkte att mitt blodsocker var förhöjt. Jag har aldrig, förreller senare, blivit så snopen. Blodsockermätaren visade på 3,1. Det här efter bara två middagar, en frukost och en lunch. Efter 13 år med diabetes varav 5 år med insulinbehandling.Det var egentligen här jag tog mitt beslut att avstå från kolhydrater och insulin.

Jag tänker ibland tillbaka på alla år som gått och vad som orsakade att jag blev insulinresistent. Under hela nittiotalet, innan jag blev diagnostiserad som diabetiker, blev jag bara fetare och fetare. Eftersom min far var diabetiker hade jag möjlighet att testa mitt blodsocker relativt kontinuerligt. Var aldrig några problem. Alltid mellan 4 och 5. Det var under den här tiden jag lade grunden till min kommande diabetes. Jag åt för mycket och jag åt hela tiden fel mat, med allt för mycket kolhydrater. Istället för att mäta mitt blodsocker skulle naturligtvis sjukvården mätt mina insulinnivåer. Det skulle sannolikt ha förhindrat att jag utvecklade diabetes. De höga insulinnivåer som jag bar på gjorde att jag gick upp i vikt och samlade på mig alltmer fett. När kroppen till slut inte kunde producera tillräckligt med insulin började mina blodsockervärden att skjuta i höjden. En första indikation på detta var i mitten av nittiotalet. Jag hade blivit pre-diabetisk, vilket innebar både förhöjda blodsockervärden och samtidigt höga insulinnivåer.

Under perioden från min diabetesdebut 1999 fram till min livsstilsomläggning 2012, var jag delaktig i flera tester ledda av sjukvården. Jag fick möjlighet att testa viktreduceringspiller för att försöka gå ner i vikt. Min doktor menade att preparaten var som kemiska kryckor och skulle hjälpa mig att få bukt med min diabetes via viktreduktion. I alla fall lindra följderna av denna hemska sjukdom.
Tillsammans med ett par större läkemedelsbolag fick jag också möjlighet att vara försökskanin för nya läkemedel som skulle in på marknaden. Min doktor var positiv och menade att det skulle vara en fördel för mig att delta i experimenten i och med att jag skulle få en kontinuerlig och nära kontakt med sjukvården. Jag skulle inte heller behöva betala en enda krona för att få ta del av denna möjlighet.

 

Blodfetter och HbA1c

Numera följer jag upp alla mina värden privat en gång om året. Jag får mina testresultat via internet och tolkar mina egna värden. Min läkare varnade mig för att mina blodfetter skulle kunna bli för höga med en så hög fetthalt i kosten. Då lågenergifördelningen i procent mellan fett/proteiner/kolhydrater på ca 75/20/5 procent i min kost. Doktorn menade att eftersom jag har ätit statiner sedan nästan tio år, skulle det ha en skyddande effekt och hålla mina blodfetter på en låg nivå. Detviktigaste för mig blev då att följa mitt långtidssocker (HbA1c) samt mina blodfetter. Så här har mina blodfetter och HbA1c utvecklats från 2003 till 2016:

År/Mån

Triglycerider

LDL-kolest.

HDL-kolest.

LDL/HDL

Tot kolesterol

HbA1c

Referens =>

0,46 – 2,60

2,0 – 5,3

0,80 – 2,1

0,4 – 6,6

3,9 – 7,8

31 - 46

2003/08

0,9

3,1

1,2

2,6

4,7

66

2004/11

1,7

3,1

1,2

2,6

5,1

71

2005/12

1,4

2,3

1,1

2,1

4,0

64

2006/09

1,8

2,2

0,9

2,5

3,9

69

2007/02

1,5

2,7

1,0

2,7

4,4

73

2009/01

0,8

1,4

1,2

1,2

3,0

65

2009/10

1,1

1,8

1,2

1,5

3,5

49

2012/01

1,2

1,8

1,2

1,5

3,5

66

2012/05

1,0

3,6

1,6

2,2

5,8

44

2015/06

0,74

3,0

1,5

2

4,8

42

2016/11

0,64

2,7

2,0

1,3

5,0

42

 

Anledningen till att jag redovisar värden om mina blodfetter och HbA1c är för att visa på de dimridåer som läggs ut inomsjukvården. Nästan alla mina blodfettvärden har legat inom referensvärdena hela tiden. Ändå blev jag ordinerad statiner 2004, då mitt totalkolesterol låg på 5,1. En diabetiker ska ha ett värde under 4,5 enligt sjukvårdens riktlinjer. Jag tillhör ju en riskgrupp. Samtidigt ordinerades också blodtryckssänkande medicin. Inte för att jag hade speciellt högt blodtryck, utan för att dessa skulle skydda mina njurar. Mina njurvärden var och är mycket bra. Men eftersom jag är diabetiker och tillhör en riskgrupp, så ska mina njurar skyddas med blodtryckssänkare.

Det finns ingen ursäkt. När sjukvården fokuserar på att kontrollera kolesterolvärden istället för den direkta orsaken till den verkliga sjukdomen är kikarsiktet totalt felkalibrerat. Naturligtvis ska ALL kraft läggas på att sänka blodsockret. När min doktor bestämde att jag skulle börja ta insulininjektioner 2007 var det ett sätt att få ner mina blodsockervärden. Problemet här är att kroppen blir mer och mer insulinresistent ju mer insulin som ansamlas i kroppen. 

När jag i februari 2012 startade med LCHF hade jag ingen aning om att jag ett par månader senare skulle kunna lägga alla mina mediciner på hyllan. Och så här i efterhand ser man ju klart och tydligt att de sjukvårdsinsatser som gjordes var kontraproduktiva. Anledningen till att jag tog ALLA mina mediciner var att jag blev diagnostiserad diabetiker. När min diabetes var reverserad kunde jag också avsluta medicineringen. Nu var jag ju ingen riskpatient längre. Och nu så här efter fem år med LCHF är mina blodfetter och HbA1c bra. Ändå är mitt HbA1c på 42 något jag kan jobba vidare på. Och då måste man regelbundet testa sitt snabbsocker.

 

Löpande blodsockertester

Man kan inte testa blodfetter och HbA1c löpande på daglig basis, men det är oerhört viktigt att mäta sitt snabbsocker. Fastande, men också före och efter måltid. Det man lär sig av detta är vilken mat som sannolikt är klockren, vilken mat som funkar ok och vilken mat som inte funkar alls.

Jag har speciellt under de senaste två åren intresserat mig för matkomponenter som innehåller så kallad resistent stärkelse, dvs mat som inte tas upp i tunntarmen utan berikar tjocktarmens bakterieflora. Det handlar om olika former av bönor, ärtor, svart ris och nedkyld färskpotatis. Under sommaren 2016 testade jag hur denna mat påverkade mitt snabbsocker.

Mat

BS före måltid

BS en timme efter

BS tre timmar efter

BS differens

Kyckling med kidneybönor

5,1

6,6

6,1

1,5

Falsk potatissallad

5,0

6,7

5,4

1,7

Chili conCarne med blandade bönor

5,0

5,5

5,2

0,5

Kyckling med nedkyld färskpotatis

4,4

7,1

7,1

2,7

Röding med svarta bönor

5,2

5,5

5,4

0,3

Svart ris och fläskkotlett

6,2

5,9

6,0

-0,3

 

Min ambition har hela tiden varit att testa, testa och åter testa mina blodsockervärden. Naturligtvis lär man sig vad som funkar och vad som inte funkar och då behöver man ju inte testa för sakens skull. Men testerna jag gjorde med resistent stärkelse under sommaren 2016 hade som syfte att undersöka matkomponenter som inte traditionellt faller inom ramarna för LCHF, men som är hyfsat rik på resistent stärkelse. Och resistent stärkelse verkar funka bra på mig.

Dessa tester har ju ingen som helst vetenskaplig tyngd, men det har inte varit det viktiga här. Det viktiga har varit att visa på hur jag jobbat med mig själv när det gäller maten. Testade mycket i början av min LCHF-resa, och också när jag vill kontrollera hur jag reagerar på något nytt.

 

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet har inte varit förstahandsvalet när det gäller att behandla vare sig min diabetes eller min fetma. Speciellt under de första sex månaderna på LCHF hade motion och fysisk aktivitet ingen framträdande roll. Visst, jag försökte. Så det blev ett par, tre tjugominuterspass i veckan. Det är inte helt oproblematiskt att gå in och tokträna med en rejäl övervikt. Missförstå mig inte här. Träning är bra och träningen skänker mig både glädje och njutning. Men så var det inte i början.

När jag läst på om träning insåg jag mer och mer vikten av fysisk aktivitet och då speciellt styrketräning. Möjligheterna att påverka cellernas känslighet för insulinet som utsöndras i kroppen och i blodet blir större och större ju mer muskler man lyckas bygga. Muskler förbränner energin i muskelcellerna via sina förbränningsmotorer, mitokondrierna. Man blir mer och mer insulinkänslig och det behövs mindre och mindre mängd insulin för att förbränna en given mängd energi.

Som jag tidigare nämde hade fysisk aktivitet ingen framträdande roll. Jag började med att gå på löpband ca 20 min per pass under den första månaden och introducerade inte viktmaskiner och fria vikter förrän långt senare. Träningen var heller inte så välplanerad i början. Tyckte inte att det var nödvändigt eftersom passen i regel blev så korta.

Numera tar träningen upp en hel del av min tid. Jag kör numera fyra till fem pass per vecka, men sällan eller aldrigöver en timme.

Jag kan bara utgå från min historia och mitt nya sätt att leva när jag vill inspirera andra. Under 2016 valde jag att berätta för andra vad som hände mig, i mer offentliga forum. En av anledningarna till att jag inte gjort det tidigare var att jag ville försäkra mig om att omläggningen skulle bli lyckad också på sikt.

I skrivande stund har det gått över fem år sedan min LCHF-resa startade och jag både tror och hoppas att resan kommeratt ta mig till både ett längre och ett rikare liv.

Rätt mat lägger år till livet - Fysisk aktivitet skänker liv åt åren